Axel Johnsons väg

Axel Johnson (1844 -1910) var son till sadelmakarmästaren Carl Johan Johnson och Britta Christina Rålin. Redan vid tretton års ålder började han sin handelsbana i hemstaden Jönköping, men flyttade 1862 som artonåring till Stockholm där han fick tjänst som bokhållare i W Ullbergs & Co sidenhandel på Mynttorget. På kvällstid lärde sig Axel engelsk och tysk affärskorrespondens vilket kom väl till pass då han blev inköpsansvarig på sin arbetsplats och jobbet innebar flera utlandsresor. 1869 började han driva affärer med aktier vid sidan av anställningen. Högkonjunkturen i början av 1870-talet lade grunden till Axels egna rörelsekapital.

Han startade 1873 en egen agentur- och kommissionsaffär, firma A. Johnson & Co som importerade stenkol och koks från Westfalen. Han var en handlingskraftig entreprenör med god blick för nya affärsmöjligheter i industrialismens barndom. Han erhöll burskap som grosshandlare 1880.

Under 1880-talet skaffade sig Axel Johnson en position inom Stockholms affärsliv. Till de största kunderna hörde Stora Kopparberg och Horndals Jernverk. Då firman gick så bra att varorna fyllde hela fartyg, beslutade han sig för att även utnyttja återfärderna, vilket gjorde att han började exportera svenskt trä, järn och stål. Så småningom skulle Axels framgångsrika affärer i Bergslagen leda till att Avesta Jernverk AB bildades 1883. Han var en av krafterna bakom och skaffade sig aktiemajoritet där liksom även i andra bruk. För att öka sitt oberoende av andra företag anskaffade han ett ångfartyg 1885 och på 1890-talet flera andra fartyg samt bildade ett rederi, Rederi AB Nordstjernan, där han var styrelseordförande. Till att börja med var det malmfrakt från hamnarna Luleå och Narvik som var basen för rederirörelsen. Den norrländska järnindustrin upplevde en blomstring vilket gjorde att han lät specialbygga flera malmfartyg för att underlätta handeln. 1904 upprättade han en linje mellan Stockholm och La Plata vilket blev Sveriges första regelbundna handelsförbindelse på andra sidan atlanten. Handeln mellan Sverige och Argentina samt Brasilien möjliggjordes därmed och blev mer lyckat än förväntat och ledde till ett ordentligt uppsving för ekonomin. För denna linje, som erhöll statlig subvention genom stadsminister Erik Gustav Broström, upprättade Johnson förbindelser med Lindhomens varv, vilket senare köptes upp av företaget.

Axel Johnson var svensk generalkonsul i Siam från 1892, medgrundare till Exportföreningen och Svenska handelskammaren samt ingick i styrelsen för Stockholms Enskilda Bank.

I egenskap av konsul anordnade han med egna medel en berömd utställning i Bankok med produkter från den svenska industrin. Han var en stor mecenat i synnerhet för sådant som rörde handel och geografi. Axel Johnson var på sin tid en av Sveriges mest framgångsrika industrimän.

Axel var far till den legendariske Axel Ax:son Johnson och var farfarsfar till Antonia Ax:son Johnson.